Blogga för själen
Jag har enda sedan den här "resan" började tänkt att jag skulle skriva av mig på något sätt. Dels för att få ventilera, spy ur mig och dels för att ha något att se tillbaka på när allt förhoppnings vis någon gång är över. Jag började med en liten skrivbok men den blev snabbt bortglömd och tiden fanns inte riktigt så nu provar jag en blogg. Jag funderade länge och väl om hurvida jag skulle hålla bloggen låst för omvärlden men så valde jag till sist att den ska vara öppen. Jag har under resans gång upptäckt att sorg och tragedi ofta är något som tystas ner och som ska hållas för en själv, något som ofta irriterat mig och fått saker att kännas värre. Vi är många i denna värld som sörjer och/eller slåss mot hemska saker, död och sjukdomar och i just detta fallet är det just det som definierar vår familj just nu så varför skulle vi hålla det hemligt och för oss själva? Jag har även erfarat att det faktiskt går att finna lite trygghet i att se att man faktiskt inte är ensam i världen med det man känner och går igenom som det ibland faktiskt kännsoch tänker då att den kanske kan hjälpa andra att finna samma trygghet och stöd även om det i så fall bara är en "bonus" då jag gör det här som en sort självterapi i första hand.
